Gud vad tiden går fort. Redan torsdag och imorgon är det fredag IGEN. Ja det är väl ändå bra att det går fort fast det måste börja sakta ner snart i alla fall till påskhelgen. Vi ska åka upp till Niskanpää över påsken eller i alla fall fram till lördag morgon då vi måste åka hem för jag (puckot) har bokat in jobb på lördag men men det är bara bita ihop. Vi åker till stugan direkt efter jobbet och umgås med mamma och pappa lite så det blir mysigt det också. Vi hade dock planerat att vara i Niskanpää till söndag i alla fall och sen åka till Stugan. Jag och Anton åker på onsdag, tror vi var ensamma med det så det ska bli skönt att vara ensamma där och mysa lite. Kan vara bra att vi får vara ensamma ibland också och på en större yta än mitt lilla rum. Börjar gå varandra på nerverna nu men nu är Anton borta så vi får vara ifrån varandra lite och sakna varandra.
Min höger hand värker efter allt klippande, vikande och limmande. Kan inte berätta riktigt vad jag har gjort eller jo jag kan berätta att jag har gjort askar men mer kan jag inte säga då det är en överraskning till alla de som ska åka till Niskanpää i påsk. Kan berätta mer och kanske visa om det finns önskemål när vi har kommit hem.
Jag kan också berätta att tentan som jag hade i tisdags gick inte bra. Jag är än så länge inte godkänd, så grattis Jenny du har fått ditt förta IG eller U som det är på universitetet Fy vad dåligt jag mådde i tisdags efter tentan. Jag satt i över 2 timmar med 2 uppgifter och jag kom inte på svaret. När jag skulle köra hem var jag så förbannad på mig själv att jag inte fattade och när jag väl var hemma så vägrade jag prata med Anton för han frågade bara hur det gick och jag bara grinade och sa tyst jag vill inte prata. Satt där fram till mamma kom hem och hon ville gå på stan. Jag följde med som sällskap men jag var nog inget roligt sällskap. Hade solglasögon inomhus bara för att jag visste att jag kunde börja gråta när som helst om det togs upp. Vi gick in på jobbet en sväng och där togs det upp och tårarna bara rinner och rinner. Usch jag hatar känslan av att misslyckas. När andra gör det är det ingen stor grej men jävla när jag gör det då går världen under. Nä fy det vill jag inte prova på igen. Dock så blir det ingen omtenta utan jag får möjligheten att komplettera de 2 uppgifterna. Hade man ett visst antal rätt så fick man komplettera det man missat istället för att göra omtenta, fast jag är fortfarande i riskzon att göra omtenta, jag måste ha gjort ett jävla bra jobb på min komplettering för att vara säker. Jag tror jag har gjort ett bra jobb på den för jag fick Antons kompis involverad, Linda, Antons Kusins fru, en kompis lilla syster, Antons lilla syster, mamma och några på mammas jobb. Tack tack alla som hjälpte mig. Är glad att jag får sån hjälp.
Vet inte om jag har så mycket mer att säga just nu. Skönt att få skriva av sig lite.
Puss / Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar