Ja nu var det ett tag sedan jag skrev men jag har ju mina anledningar. Jag försökte skriva i fredags men det gick inte alls jag bara grät. Det har varit en riktigt jobbig helg och jag tror det kommer att bli några jobbiga veckor här nu framöver också. Det är nämligen så att det är någonting i mitt liv som saknas just nu.
Den 10 juni 1996 tror jag det var så kom en liten söt valp till vårt hus i Rutvik. Jag och bror hade varit utan godis i ett år och för det skulle vi få 1000 kr till att köpa en hund med. Denna hund kom att hete Hampus. Hampus var busig och gillade att äta allt möjligt, pennor, papper, underkläder, kläder ALLT. Han har varit min älskling i 12 år och nu är han en ängel. Han har denna vecka varit jätte hängig och inte orkat någonting. Sedan började han spy och tanken var att antingen har han magsjuka eller så är han inne på sina sista dagar. Jag som hatar att säga hejdå tyckte inte att han skulle dö utan han var bara tillfälligt sjuk. Anton och jag bestämde oss för att åka och hälsa på mamma, pappa och lilla Hampus i stugan på torsdag för att umgås och se hur han mådde och tur vi gjorde det. För natten till fredag den 2 maj så dog han. Hemska tanka, jag gråter bara tanken. Jag hör pappas röst när han ringer mig på fredag morgon och säger att – Hampus har lämnat jorden, han är begravd här i stugan nu. Jag fick inte ut några ljud alls förutom – mm. Sen la vi på och jag grät hela dagen. Jag har inte gråtit så mycket sedan snart 3 år tillbaka då jag fick ett samtal av min bror som sa att min moster var död. Första tanken var ju vem ska sova med mig på morgonen då? Det är ju hampus som kom och la sig med mig när mamma åkt till jobbet. Vem ska jag busa med och vem ska jag mysa med? Jag vill så hemskt gärna ha tillbaka min hund, jag vill ha min Hampus. Det var inte meningen att han skulle dö så snabbt! Fast jag är egentligen glad att han fick dö själv istället för att vi hade avlivat han. Men 12 år och några dagar hann han bli. Jag saknar min älskling och jag önskar jag hade varit med han mer den här veckan. Men ja man gör ju sina val och jag gör oftast fel när någon är på gång att dö.
Jag hoppas att han har det bra nu min älskling och jag kommer verkligen sakna han.
Den 10 juni 1996 tror jag det var så kom en liten söt valp till vårt hus i Rutvik. Jag och bror hade varit utan godis i ett år och för det skulle vi få 1000 kr till att köpa en hund med. Denna hund kom att hete Hampus. Hampus var busig och gillade att äta allt möjligt, pennor, papper, underkläder, kläder ALLT. Han har varit min älskling i 12 år och nu är han en ängel. Han har denna vecka varit jätte hängig och inte orkat någonting. Sedan började han spy och tanken var att antingen har han magsjuka eller så är han inne på sina sista dagar. Jag som hatar att säga hejdå tyckte inte att han skulle dö utan han var bara tillfälligt sjuk. Anton och jag bestämde oss för att åka och hälsa på mamma, pappa och lilla Hampus i stugan på torsdag för att umgås och se hur han mådde och tur vi gjorde det. För natten till fredag den 2 maj så dog han. Hemska tanka, jag gråter bara tanken. Jag hör pappas röst när han ringer mig på fredag morgon och säger att – Hampus har lämnat jorden, han är begravd här i stugan nu. Jag fick inte ut några ljud alls förutom – mm. Sen la vi på och jag grät hela dagen. Jag har inte gråtit så mycket sedan snart 3 år tillbaka då jag fick ett samtal av min bror som sa att min moster var död. Första tanken var ju vem ska sova med mig på morgonen då? Det är ju hampus som kom och la sig med mig när mamma åkt till jobbet. Vem ska jag busa med och vem ska jag mysa med? Jag vill så hemskt gärna ha tillbaka min hund, jag vill ha min Hampus. Det var inte meningen att han skulle dö så snabbt! Fast jag är egentligen glad att han fick dö själv istället för att vi hade avlivat han. Men 12 år och några dagar hann han bli. Jag saknar min älskling och jag önskar jag hade varit med han mer den här veckan. Men ja man gör ju sina val och jag gör oftast fel när någon är på gång att dö.
Jag hoppas att han har det bra nu min älskling och jag kommer verkligen sakna han.
Puss på dig min älskade hund / Jenny
2 kommentarer:
Lessen för eran skull. ;(
Men som du skriver så var det nog bättre att han fick dö hemma och inte hos veterinären.
Kramisar
Men usch vad hemskt!! Jag minns hur det var när min kanin gick bort :(
Skicka en kommentar